Gå tillbaka till läsvärda artiklar "Någon däruppe" kanske älskar mig - Man fryser ju inte ihjäl på sommaren, sa kommunen, och tyckte vi skulle stänga vårt café för hemlösa över sommaren. Men det är egentligen helt fel. Visst man kan sova ute, men våra vänner på gatan far mycket illa under dessa månader. Det finns ingen trygg punkt i tillvaron och de missbrukar än mer under denna tid. I sommar förstod äntligen kommunen detta och vädjade till flera organisationer att ha jouröppet. Jag var ansvarig för nattjouren på ett av dessa ställen. En söndagskväll när jag jobbade kom en man in, som heter Richard. Han var väldigt tacksam att få vila kroppen i en riktig säng den natten. På morgonen efter frukost, bad Richard att få ett personligt samtal med mig. Jag såg i hans blick att han verkligen ville ha hjälp. Han berättade om sin frustration att vara utan bostad och hur svårt det var att sluta med drogerna så länge han levde på gatan. Men samtidigt var han glad för att han blivit lovad ett rum på Stadsmissionen så fort han blivit drogfri. Richard behövde hjälp och stöd att klara denna ekvation. Det jag kunde erbjuda för stunden var att lyssna och be för honom. Jag frågade Richard om han ville ha hjälp att hitta ett arbete, när han väl fått sin bostad. Han sken upp som en sol. Det var precis vad han längtade efter. Richard hade varit en duktig snickare i många år. Han sa, - Jag skall hålla mig ren, för nu har jag något att kämpa för. Richard ringde mig flera gånger under veckan som gick för att få det bekräftat att jag menat allvar med jobbet. Han lyckades hålla sig ren och fick sitt boende och väntar nu på en arbetsintervju med min vän, som har ett bemanningsföretag. Richard har börjat gå på NA-möten ( Anonyma Narkomaner ) och har varit med i vår husgrupp flera gånger. Han sitter och lyssnar och suger åt sig som en svamp. När han kom till kyrkan första gången började han gråta för han blev så berörd av lovsången och atmosfären. Han sa; - Jag har stängt av mina känslor sedan jag var liten. Har inte kunnat ta emot kärlek, men något börjar hända inom mig. ”Någon däruppe” kanske ändå älskar mig och har trots allt burit mig under alla år. Häromdagen träffades vi över en fika. Richard berättade sin historia. Han växte upp i en arbetarfamilj i Stockholm, där pappan var alkoholist, och misshandlade både mamman och barnen. Dessutom förgrep han sig sexuellt på Richards yngre systrar. Detta blev för mycket för honom att bära, så redan vid tolv års ålder lämnade han hemmet och började missbruka amfetamin. Efter flera år på barnhem rymde Richard och fick bo hos några prostituerade kvinnor som lärde upp honom i både det ena och det andra. Drogerna blev hans tillflykt tills han blev omhändertagen och satt på en avgiftningsklinik. Då vägde han bara 45 kilo. Därefter hamnade Richard på en ungdomsvårdskola i Göteborg. Efter muck sökte han jobb på ett varuhus och fick bra kontakt med ägaren. Det blev Richards räddning. Han blev som en son i deras hus och fick mycket hjälp och stöd av det paret. I sjutton år lyckades sedan Richard hålla sig från drogerna, bland annat genom mycket hårt arbete och kärlek från sina ”plastföräldrar” som han kallar dem. För tre år sedan dog Richards bästa och enda vän och arbetskollega i cancer. Den vännen hade hjälpt honom att förstå vad sann kärlek är. Richard fick i samband med sorgen väldiga problem med sin rygg och blev inlagd på sjukhus. Läkaren gav honom morfin för att lindra smärtan. Han klarade inte det. Richard föll tillbaks i sitt missbruk igen. Efter tre år har han nu förstått att han behöver hjälp för att bli fri. Både av Gud och människor. Hjälp mig att bära honom i bön ! Gå tillbaka till läsvärda artiklar