Livet från den ljusa sidan Ett nytt år ligger framför mig som ett oskrivet blad. Det är en stor utmaning. Vad skall jag fylla detta året med ? Kanske samma hjulspår som förra året, eller skall jag våga utmana mig på nya områden? Förra årets bön för mig var Jabes bön, där det bland annat står: ”Herre välsigna mig och utvidga mitt område. Beskydda mig från det onda.” Det ligger nog i min natur att anta utmaningar. Men jag tror att detta är en bön som Gud vill utmana oss alla med. Att våga gå på vattnet, eller bryta invanda och kanske destruktiva mönster är viktigt. Det finns så många olika sätt att se på sig själv och sin tillvaro. När allt ser hopplöst ut kan man välja att se möjligheterna. När Josua och Kaleb hade bespejat löfteslandet så såg de allt det goda - möjligheterna, medan andra såg det onda och farliga. Väljer du att oroa dig eller att se lösningen, när andra ser problemet ? Mina vänner härnedan har gett mig tillstånd att berätta hur de fått del av livet från den ljusa sidan. I mellandagarna var jag och besökte två av mina ”skyddslingar”, som jag fått kontakt med genom mitt arbete med hemlösa människor. De bor på tillfälliga boenden i Falköpings- trakten. Den ena skrev jag om i min senaste artikel, jag kallar honom Klas. Han har varit amfetamin missbrukare nästan hela sitt vuxna liv och har de senaste fem åren gått på höga dagliga doser. För att finansiera sin konsumtion, sålde han amfetamin till andra missbrukare. Dessutom var Klas ”torped” och drev in pengar med hot om våld. Efter att han fick cancer började han längta efter en förändring i sitt liv. Men han såg inga möjligheter förrän han kom till vårt Nattcafé och fick höra talas om Gud, som kan förlåta och förvandla människors liv. Efter det besöket tändes ett hopp i Klas. Någon vecka senare fick han erbjudande om en plats på LP-Stiftelsen, ett kristet boende i Västergötland. Klas hade aldrig varit på något liknande, utan hade varit väldigt cynisk gentemot kristna. När jag tog farväl vid tåget för en månad sedan var han uppenbart rastlös och orolig för vad som skulle möta honom. Klas var ändå beredd att anta utmaningen, men trodde nog att han skulle vara tillbaks efter helgen. Efter en vecka ringde han och sa, - Bittan, jag har blivit frälst. Det var en ”osynlig” kraft som ledde mig fram till altaret i kyrkan. Nu vet jag att jag är förlåten och att det finns hopp för mig. Dessutom har jag inte haft något sug efter droger eller abstinens sedan jag kom hit. Det är ett under! Normalt tar ju detta väldigt lång tid. Två veckor senare lät han döpa sig. När jag var och hälsade på honom i veckan riktigt strålade det om Klas. Han har börjat uppleva livet från den ljusa sidan. ”Den Sonen gör fri blir verkligen fri”.Joh.8:36 Min andra vän, som jag besökte samma dag, var mer tungsint och såg dystert på tillvaron. Peter, som vi kan kalla honom, var visserligen nykter men trivdes inte med sitt liv. Jag försökte uppmuntra honom att söka sig tillbaka till den tro han en gång hade. Men Peter svarade att det bara är en ”illusion” eller inbillning. Då frågade jag honom om han funnit något gott i ”illusionen”. Peter funderade en stund och sa, - Ja, det gjorde att mina negativa tankar försvann och jag började tänka mycket mer positivt. Jag frågade om inte det var bra. Peter förstod vart jag ville komma och skrattade när jag sa, - Håll då fast vid din tro även om den skulle vara en illusion. För visst är det bättre att tänka positivt och se livet från den ljusa sidan än tvärtom. Han höll med mig. Vårt möte slutade med att vi bad tillsammans. Jesus sa, - ”Jag är världens ljus. Den som tror på mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.
|