Kort eller långt liv? De senaste veckorna har vi blivit påminda om vår bräcklighet genom bland annat genom Anna Lindhs död. I samma vecka detta hände fick jag besked att tre andra människor i vår bekantskapskrets hade dött. En av ålderdom. Den andra var en medelålders kvinna som plötsligt dog i cancer. Den tredje var en nittonårig pojke som frontalkrockade med en lastbil. Det skakade om mig och fick mig att fundera på livets slut. Varför tar det slut onödigt snabbt för en del medan andra får dö när de är mätta på livet. Jag tänker på en kvinna som hette Marta. Hon blev nittiofem år gammal och var en av våra trogna volontärer på Café Trappanér, nattcaféet för de hemlösa i Göteborg. Två gånger i veckan kom Marta och bredde smörgåsar och pratade med gästerna. Hon blev som en farmor för alla. När hon somnade in för att gå hem till Herren blev det väldigt tomt efter henne. Men samtidigt gladdes jag för hennes skull. Marta hade tjänat Herren i hela sitt liv och fullbordat sin livsuppgift. Hon var redo att gå hem! Den andra kvinnan som plötsligt dog i cancer träffade jag på en kvinnofrukost i somras. Vi kallar henne Gerd. Hon hade precis fått reda på att hon hade elakartad cancer. Gerd hade en barnatro sen hon var liten och när hon hörde mitt vittnesbörd och hur jag blev helad vid två olika tillfällen tändes ett hopp i henne. Kanske Gud kunde gripa in i hennes liv också. Jag frågade om jag fick be för henne och det fick jag gärna, fast det kändes lite ovant för henne. När jag bad fick jag ett budskap till Gerd om hur mycket Gud älskade henne som Hans ögonsten och att Han tog emot henne så som hon var. Hon skulle inte frukta utan känna sig trygg i Guds famn. Tårarna rann på Gerd, och hon såg väldigt glad och lättad ut efteråt. Hon hade fått ett möte med Gud som gav henne sinnesro och en visshet att hon tillhörde Honom. Dödsångesten försvann. Två månader senare var det tid för Gerd att lämna detta liv för att vara med sin Far i himlen. Det blev ett starkt vittnesbörd för hela familjen att följa Gerds sista tid på jorden. Hon strålade av ett inre lugn och en ny trygghet. Det är alltid svårare att acceptera när barn blir drabbade av plötslig död. Vad är det för mening med att en nittonåring kör ihjäl sig? Vi behöver få Guds perspektiv på vad som är meningen med livet. Jag hörde en historia om en femårig pojke som var svårt hjärtsjuk. Hans läkare, som inte var troende sa, - Jag måste öppna ditt hjärta och se vad jag kommer finna där. Pojken sa, - Jag vet vad du kommer finna där. Läkaren frågade, - Vadå? Pojken svarade, - Du kommer att finna Jesus när du öppnar mitt hjärta. Läkaren blev berörd av hans naiva tro. Vid operationen fann han att pojkens hjärta var så dåligt att det inte gick att operera. Den kvällen satt läkaren bedrövad, lutad över pojkens journal. Han kom på sig med att prata med Gud, som han egentligen inte trodde på och frågade, - Vad är det för mening med att den här lilla pojken skall dö. Till hans förvåning svarade Gud honom och sa; - Alla har en uppgift i sitt jordeliv, oavsett om det blir kort eller långt. Den här pojken har redan fullgjort sin uppgift. Därför tar jag hem honom. Hans uppgift var att visa dig vem jag är. Dagen därpå besökte läkaren den sjuke pojken. Han frågade läkaren, - Nå, vad fann du när du öppnade mitt hjärta? Läkaren svarade, - Jag fann Jesus!.
|