Gå tillbaka till läsvärda artiklar Censurera Jesus? Vi lever i ett samhälle där det förväntas att man skall vara liberal och acceptera allting. Alla religioner skall vara likvärdiga, även om vi är ett så kallat "kristet" land. Men om man pratar om Jesus på sin arbetsplats, så kan det betecknas som störande eller till och med olagligt. Jag glömmer aldrig när jag jobbade inom vården en tid av mitt liv. På den avdelning jag arbetade fick jag god kontakt med en tjej, som låg ensam på ett rum. Hon hörde att jag var kristen och ville veta mer. Efter vårt samtal bad hon att jag skulle be för henne. Hon fick också en vittnesbördsbok för att läsa medan hon var där. Den tog hon tacksamt emot. Kriminell Några dagar senare blev jag inkallad till expeditionen på förhör av avdelnings- sköterskan. Hon hade boken som jag gett till flickan i handen. Jag blev strängt tillrättavisad att aldrig mer tala om min tro eller dela ut kristen litteratur. Jag kände mig väldigt förnedrad. Det som hade varit naturligt för mig och för flickan blev till en kriminell handling. Senare när jag gick in i flickans rum förklarade hon att hennes mamma hade fått syn på boken och frågat hur den hade hamnat där. Flickan berättade om mig och samtalet vi hade haft. Mamman, som tydligen var ateist, blev upprörd och anmälde mig. Flickan var ledsen för att jag blev anklagad. Hon hade inte förstått att mamman skulle reagera så starkt och att jag skulle ställas till svars för det. Hon bad mig att fortsätta be för henne. Be om vishet Risken är att man får tunghäfta och aldrig vågar vittna efter en sån här episod. Men då påminns jag om Petrus och apostlarnas ord när de fängslades för sitt vittnesbörds skull och blev tillsagda att aldrig mer tala om Jesus: "Vi kan inte låta bli att tala om det vi sett och hört...Vem skall vi lyda? Människor eller Gud?" Självklart skall vi lyda Gud, men vi behöver också be om vishet och frimodighet i varje situation. En frimodig tjej I våras blev jag kontaktad av en lärare i Lidköping. Hon var kristen men arbetade på en kommunal skola. Karin, som vi kan kalla henne, berättade att hon hade högläst min vittnesbördsbok "Offpist" för sina elever varje år sedan den kom ut 1995. Karin hade försökt få tag på mig redan efter första klassen hon hade läst den för. Tydligen hade eleverna blivit berörda av det hon läste och ville träffa mig. Men då befann jag mig i Sydafrika. Nu i våras gjorde hon ett nytt försök och lyckades nå mig denna gång. När jag väl kom till skolan hade Karin samlat ihop flera klasser som hade läst boken. Det fanns en stor förväntan och nyfikenhet bland eleverna. Hon tog risken Jag hade nittio minuter på mig och eleverna satt alldeles stilla och tysta hela tiden tills frågestunden kom. Då hade de många bra och väl genomtänkta frågor. De var glada över att det fanns en riktig människa bakom boken och var väldigt tacksamma att jag tog mig tid att besöka dem. Jag blev berörd av Karins frimodighet. Hon hade vågat förmedla det kristna budskapet genom "Offpist" på en kommunal skola. Risken var ju att bli tillrättavisad och kanske ifrågasatt av skolledning och föräldrar. Men frimodighet har med sig stor lön. Jag fick höra att eleverna såväl som Karin har blivit välsignade av boken genom åren. "Gud har inte gett oss försagdhetens ande utan frimodigheten, kärlekens och självbehärskningens ande" 2Tim.1:6. Det löftet gäller både mig och dig.? Gå tillbaka till läsvärda artiklar