läsvärda artiklar

Ny identitet

Café Trappanér - vårt nattcafé för de hemlösa i Göteborg - börjar gå mot sitt slut innan det årliga sommar uppehållet. Vi har haft öppet i snart ett och halvt år och det har varit en mycket utmanande och inspirerande tid. Många ensamma och socialt utstötta människor har funnit en trygg plats hos oss. Hela stan skickar folk till oss. Allt från hemlösa och nyutskrivna från fängelser och psyket till strandsatta turister. Vi har under vintern och våren fått se flera ”gäster” bli upprättade och helade, få arbete och egen bostad. Men det är också lätt att bli missmodig när man ser att människor ofta faller tillbaka i sitt missbruk och sitt gamla välkända liv. För två veckor sedan, när jag var på väg in till caféet kände jag mig lite uppgiven och ropade jag till Gud; -Nu vill jag att någon skall bli frälst ikväll. Jag vill ha bekräftelse på att vårt arbete inte är förgäves. Vi hade precis öppnat dörrarna då det kom fram en man, vi kallar honom Håkan, och ville prata med mig. Jag kände igen honom. Veckan innan hade jag talat med honom om min tro och utmanat honom att sluta dricka. Håkan lyssnade med stora öron och verkade intresserad. Jag gav honom en liten bild på Jesus som han blev barnsligt glad över.

När Håkan nu kom fram till mig veckan efter, var han helt nykter. Han berättade att han inte druckit på en vecka och att han funderat mycket på det jag hade berättat om Jesus. Efter det vi pratat en stund förstod jag att Håkan verkligen ville ändra sitt liv. Jag frågade om han var redo att ta emot Jesus. Det ville han. Efter det att vi bett tillsammans kom det ett lugn över Håkan och han blev alldeles stilla. Sedan gick han direkt till sina kompisar och berättade frimodigt att han blivit frälst. Alla lyckönskade Håkan och sporrade honom att hålla fast vid det han hade fått. Alla såg förändringen i hans liv. Håkan kom till mig och frågade om jag ville se hans id-kort. Jag undrade varför. När han tog fram id-kortet hade han klistrat Jesusbilden jag gett honom veckan innan, över sitt foto. Det var Håkans sätt att visa att nu var det Jesus som var Herre i hans liv och inte han själv längre. Han berättade att kvällen innan hade han brutit sig in i en järnvägsvagn för att sova. Några väktare kom på honom och skulle sätta dit Håkan. De ville se hans id-kort. När han tog fram det och visade bilden på Jesus började de skratta och lät honom gå.

Några dagar senare åkte vi ut på en dagsutflykt med våra gäster till en sommargård vid havet. Håkan var med och njöt av den friska luften och gemenskapen. Vi spelade fotboll, promenerade längs havet och fick tid att prata om det nya livet med Gud. Efter maten satt vi i solen och sjöng tillsammans. Våra gäster klämde i för full hals och sjöng, ”Soon and very soon we are going to see the King”. När vi sedan bad, tog Håkan mod till sig och bad högt för första gången i sitt liv, - Tack , Jesus att du är här och har hört min bön. Jag känner kalla kårar på ryggen, precis som när Gais vinner över Blåvitt och det är ju inte så ofta!

Igår kväll hade vi en avslutningsfest med gudstjänst och tårtkalas på caféet. En av våra mest råbarkade gäster, uppklädd och nyklippt reste sig och sa;
-Jag är en av stans värsta förbrytare och missbrukare. Jag är inte frälst, men varje dag tackar jag Jesus att jag lever. Det enda som får mig att leva vidare är människor som kan förlåta och visa att de tror på en. Just detta möter jag här på Café Trappanér. Sedan tog han gitarren och ledde oss i sången ”Alla borde känna till… vem Jesus är”. Det blev en sådan fin bekräftelse på att vårt arbete inte är förgäves. Alla behöver vi någon som tror på oss!

Gå tillbaka till läsvärda artiklar