Vad skall vi ha kyrkan till? På vår avslutning på Alpha kursen på krogen handlade senaste föredraget om vad vi skall ha kyrkan till. Föredragshållaren sa något som tog tag i mig: Det finns tre bra engelska ord som beskriver en människas väg in i Guds rike: Belong – Believe – Behave. På svenska blir det; Tillhörighet –Tro –Helgelse. Många gånger vänder vi i kyrkan på detta och förväntar oss att se helgelse i en människas liv innan han knappast kommit till tro, och heller inte känner en tillhörighet. Hur känner man en tillhörighet? Jo, relationer måste byggas. Det räcker inte att bjuda en sökare till kyrkan på söndagen. Jag måste visa att jag bryr mig även andra dagar. Ett bibelord har blivit levande för mig på ett speciellt sätt de senaste månaderna; ”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Låt oss inte älska med tomma ord, utan med handling och sanning”. 1 Joh.3:17,18 I mitt arbete på Nattcafeét för de Hemlösa i Göteborg ber vi ständigt att människor skall bli befriade, upprättade, frälsta och få ett värdigt liv. Visst har Gud många gånger svarat på våra böner under de dryga två åren vi har haft öppet. Vi har fått se hur människors liv blivit förvandlade men också hur många faller tillbaka i sitt missbruk och sin gamla livsstil. Det gör mig arg och frustrerad. För ett par månader sen utmanade jag en av gästerna att ta Jesus på allvar och sträcka sig ut efter det liv han har för honom. Han svarade, - Jag tror redan på Jesus. Men jag känner inga kristna, alla mina kompisar är missbrukare och kriminella. Jag bjöd honom att komma till kyrkan, men han dök aldrig upp. Han behövde något mer. Guds Ande började tala till mig och sa: - Det räcker inte att peka på mig. Du måste ta dem vid handen och leda dem till mig. Jag tänkte: Hur skall jag göra det? När jag bad om Guds ledning i detta förstod jag att det inte räcker att säga ”Gud välsigna dig” och inbjuda dem till kyrkan. Jag måste skapa en personlig kontakt och bli vän och medmänniska även när Nattcafeét är stängt. Visa i gärning och handling även utanför min arbetstid att Jesus är verklig. Vid den här tiden var jag inbjuden till en konferens som handlade om hemlöshets- problematiken. En kvinna som talade, men inte var troende gjorde ett starkt intryck på mig. Hon berättade att det finns två sätt vi kan hjälpa människor på; Länkmodellen eller Relationsmodellen. Den förra innebär att man länkar människor till olika boenden och institutioner, slussar dem runt i den sociala karusellen. Detta är det vanligaste sättet. Den senare, Relationsmodellen, innebär att personliga relationer skapas mellan ”hjälpgivaren” och ”hjälptagaren” och att man finner en personlig lösning för varje människa. Föredragshållaren sa att hon prövat båda sätten under sitt långa liv och funnit att det är bara Relationsmodellen som fungerar. Några dagar efter konferensen fick jag och min kollega be för en av våra gäster till frälsning. Vi kan kalla honom Stefan. Jag bestämde mig då för att göra allt jag kunde för att denna kille skulle bli räddad ur djävulens klor. Det har varit en kamp, men på grund av personliga relationer som knutits till Stefan, genom personalen på Trappanér, vår husgrupp, en Alpha grupp och människor i vår kyrka, så har Stefan fått en känsla av tillhörighet och hans tro har vuxit sig stark genom det. Idag är han nykter, har precis fått en egen lägenhet och har ett jobb på gång. Apropå jobb, så är ju ofta sysslolösheten det som håller kvar en människa i sitt missbruk. Detta är ett dilemma. Jag bad till Gud för ett tag sedan att han skulle hjälpa oss att hitta arbeten till våra gäster som vill bryta med det gamla. Strax efter den bönen ringde en vän och företagare och frågade om han kunde hjälpa till att erbjuda jobb till våra gäster. Gud är underbar. Han har alltid en plan! En människa kan inte göra allt, men tillsammans i Kristi Kropp kan vi göra mycket för att människors liv skall bli förvandlade. Då har både vi och kyrkan en mening.
|