Gå tillbaka till läsvärda artiklar Åter från dödsskuggans dal Jag blev så arg när jag tittade på TV häromveckan då de visade programmet om evangelisterna Benny Hinn och Reinhard Bonnke. Vår husgrupp samlades just den kvällen så vi bestämde oss för att titta på programmet gemensamt. Det började ju bra med fina bilder om hur Gud berörde människor på olika sätt. Men på slutet förvrängdes det helt och hållet. Programledaren ville få det till att allt var humbug och ”show” och att Bonnke och Hinn enbart var ute efter människors pengar. Sedan påstod han att i själva verket inga människor blev helade på deras möten. En sådan lögn! Djävulen är verkligen lögnens fader. Han förvrider sanningen hela tiden. Jag har själv varit med på deras möten och vet att Gud gör mäktiga under. Flera gånger har jag fått se lama som går och blinda som ser. Även om inte alla blir helade, så får många uppleva Guds kraft till uppmuntran och befrielse från mörkrets makter. Självklart är det därför som djävulen är vred och istället vill försöka beröva människor på deras tro. Han vill inte att vi skall tro på en Gud som kan hela, upprätta och befria oss. Jag älskar ordet från Lukas 4:18 där det står, Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de förtryckta frihet och predika ett nådens år från Herren. När jag var och talade på en kvinnofrukost nyligen kom en kvinna fram till mig efteråt och vittnade om Herrens ingripande i sin kropp. Vi kan kalla henne Anna. Hon hade börjat känna domningar i benen och uppsökte läkare för det. Efter många undersökningar konstaterade läkaren att hon hade Multipel Skleros (MS). Anna gick förtvivlad hem och började ropa till Gud om hjälp. Genast kände hon en förtröstan att allt skulle ordna sig. Men för varje dag blev hon bara sämre. Läkarna gav henne olika mediciner, men inget verkade hjälpa. Anna fortsatte att söka Gud och förnam nu att Gud sa till henne att hon inte hade MS och att hon skulle bli helt frisk. Hela sjukdomsförloppet gick åt motsatt håll. Hon blev allt sämre och var till slut helt förlamad i underkroppen. Läkarna stod hjälplösa. Förlamningen spred sig uppåt i kroppen och vitala organ slutade att fungera. Anna fick beskedet att hon inte hade lång tid kvar. De nära anhöriga meddelades att det handlade om veckor innan kroppen skulle slås ut helt och hållet. Många av hennes vänner bad att Gud skulle gripa in. Anna hade en kamp inom sig. Vem skulle hon lita på - läkarna eller Gud ? Återigen blev hon uppmuntrad av Herren att inte misströsta och hon upplevde ett tilltal att hon skulle söka upp en annan läkare. Vid en ny läkarkontroll på ett annat sjukhus fann de att Anna inte hade MS, utan att det var en tumör som låg och tryckte på hennes nackkotor. Hade den nya läkaren inte upptäckt den hade Anna varit död idag. Om tumören hade fortsatt att växa skulle den slagit ut alla organ från nacken och ner. Istället opererades tumören bort och förlamningen släppte sakta men säkert. Rehabiliteringen tog tid, men idag är Anna helt frisk. Skall man ge Gud eller läkarna äran? Självklart Gud! Han samarbetar med läkarna. Utan Guds tilltal och uppmuntran till Anna hade hon inte levt idag. Vi har en fantastisk Gud som aldrig överger oss och som vi kan lita på även i ”dödsskuggans dal”. Det finns frihet för de fångna och syn för de blinda även i vår tid. Låt oss ropa ut det från takåsarna. Människor behöver höra att det finns en Gud som helar och gör under än idag. Gå tillbaka till läsvärda artiklar