Att fånga dagen En tid som denna är det mycket som vill ta vår uppmärksamhet. Projekt skall avslutas, julfester planeras och julklappar köpas. Det är lätt att tappa fokus på Jesus och stressen kryper gärna på. För mig har det varit mycket hela den här hösten. Tidvis har jag dubbelarbetat och dessutom varit ute och talat i olika sammanhang om mitt liv och mitt arbete med de hemlösa. Detta tycker jag är väldigt roligt men allt som allt har det blivit för mycket. Jag kan nu förstå hur lätt man kan hamna i utbrändhet. Men tack och lov har jag dragit ned på tempot så nu kan jag andas frisk luft igen. En av våra gäster på Nattcafeet för de hemlösa gav mig en dikt igår som var väldigt talande in i min situation just nu. ”Dagen idag är en märklig dag. Gårdagen flög ur dina händer, men dagen idag, den har du. Idag kan du glädja någon, idag kan du hjälpa någon annan. Dagen idag är en märklig dag. Den är din!” Jag kom att tänka på ett ordspråk från Bibeln; ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.” När jag har för mycket runt mig missar jag lätt att leva här och nu. Man ser inte stunden och dagen som en gåva, utan som ett krav. På vår Alpha avslutning på krogen utmanade vår gästtalare oss; -Är du hemma i ditt eget hus, din kropp. Är du någon annanstans eller är du här och nu? Han menade att om vi hela tiden lever i framtiden, då missar vi att njuta av stunden. När någon knackar på är vi inte där. Det kan vara Guds eller en medmänniskas besök som vi missar. Häromkvällen tog jag mig tid att äta middag och gå på bio med min pappa. Det har jag inte gjort sedan jag var barn. Vi hade en fin kväll tillsammans och jag tänkte; -Det här borde jag göra oftare. Förra helgen var jag och såg musikalen ”Les Miserables”. En strof i en av sångerna tog tag i mig; ”To love another person is to see the face of God – Att älska någon är att se Guds ansikte.” När vi inte har tid med varandra då missar vi också Gud. Det vi gör för våra medmänniskor det gör vi för Honom. Detta blir alltid tydligt för mig när jag möter våra hemlösa gäster på Cafe´ Trappane´r. I natt när jag jobbade sprang jag fram och tillbaka och dukade av borden. Frälsningsarme´ns uppoppade skiva med, ”Han har öppnat pärleporten” hördes i högtalaren. En av våra äldre gäster, tandlös och skäggig kom fram till mig och frågade om han fick dansa med mig. Jag sa, -Nej, jag har inte tid. Men så hejdade jag mig och tänkte, -Visst har jag tid. Jag kan röja undan senare. Vi dansade till ”Pärleporten” och jag kunde riktigt känna att himlen var öppen, för Paavo strålade med hela ansiktet. Sen satt han nöjd hela kvällen. Så är det ofta, jag tror mig inte ha tid. Men när jag stannar upp så finns det tid. Det handlar om rätt prioritering från min sida. Jag har en tavla på väggen som säger, ”Min tid är Herrens”. Ibland undrar jag om det verkligen är så. Jag behöver daglig hjälp av Honom att göra rätta val, att ta vara på tiden på rätt sätt. Min mamma har också en tavla på sin vägg där det står, ”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men se idag hjälper Herren”. Så fånga dagen – den är din !
|