Gå tillbaka till läsvärda artiklar Som ringar på vattnet ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare”. Detta bibelord från Matteus 9:12-13 kommer ständigt till mig. Jag tror att Gud kallar människor precis där de befinner sig. När de sedan blir berörda av Guds kraft så påverkas hela deras omgivning, som ringar på vattnet. En vän till mig som har varit kristen ett tag, var på väg till kyrkan för några veckor sedan. På vägen dit träffade han en kompis han inte sett på länge. Kompisen, vi kallar honom Patrik, undrade vart min vän var på väg. Han berättade att han var troende och att han skulle gå till kyrkan så Patrik blev lite intresserad och frågade om han kunde följa med. Visst, det kunde han väl göra. Väl i kyrkan blev Patrik överrumplad av den härliga lovsången som tog tag i honom. När predikan kom var det som om pastorn talade direkt till honom. Till saken hör att Patrik hade en gammal höftskada som han lidit av sen tonåren, då han var med om en bilolycka. Han hade ständig smärta och obehag av sin vänstra höft. Vid slutet av gudstjänsten kom ett kunskapens ord att någon i publiken hade problem med sin vänstra höft, på grund av en skada. Patrik kunde inte förstå hur pastorn kunde veta det. Min vän försökte förklara att det var en hälsning direkt från Gud och inspirerade honom att gå fram på förbön. Patrik, som inte varit i kyrkan på väldigt länge, kände sig först lite blyg och generad. Till sist tog han mod till sig och gick fram. Under förbönen kände Patrik en våg som av elektricitet gå igenom hans kropp. Han blev starkt berörd av Guds kraft. Efteråt träffade jag Patrik och min vän i fikarummet. De var båda lite omtumlade av vad som just hänt. Jag frågade om Patrik var intresserad av att komma till vår Alpha kurs på en välkänd krog i Göteborg. Det tyckte han lät spännande. Patrik ville veta mer om denne Gud som hade varit så personlig och vidrört honom så starkt. Näst kommande torsdag dök han upp på Alpha kursen. Under kvällens gång visade det sig att Patrik hade varit ganska engagerad i Kyrkans Ungdom som tonåring. Men sedan hade han lagt Gud på hyllan när han blev äldre, tills för ganska nyligen sedan, när han gick genom en kris. Då hade han börjat fundera på Gud igen och undrat lite hur han skulle få kontakt. Patrik var som en svamp som sög åt sig allt som sades. Han vittnade frimodigt om hur Gud hade rört vid honom på gudstjänsten och rekommenderade alla sina vänner att söka Gud och gå till hans nya kyrka. Nästa torsdag kom Patrik till Alpha igen. Denna gång hade han tagit med sig fyra tjejer som han träffat på krogen. Han hade vittnat för dem och de blev också nyfikna på att höra mer om Gud. En av tjejerna han hade med sig berättade att hon alltid trott på Gud, fastän hennes föräldrar var ateister. Hon var uppvuxen intill en prästgård och som barn fick god kontakt med prästen. Eftersom föräldrarna inte hade döpt henne gick hon som femåring in till prästen en dag och sa att nu ville hon bli döpt. Prästen tvekade först, men efter samtal med föräldrarna, som gav sitt godkännande, lät han döpa den lilla flickan. Hon missade aldrig en gudstjänst efter det. Men som vuxen blev det inte lika självklart för henne. Det blev glesare mellan kyrkobesöken. Hon behöll sin barnatro men växte inte vidare i tron. Så när Patrik bjöd med henne till Alpha kursen såg hon det som en utmaning att ta tag i sin tro med nya tag. Det blev en spännande kväll med högt i tak. Gud älskar att söka upp de förlorade. Det finns så många som bär på en längtan som Patrik. När hans och min tro börjar växa och förmeras så förvandlas både vårt liv och dens liv vi ”smittar”. Som ringar på vattnet… Gå tillbaka till läsvärda artiklar