Gå tillbaka till läsvärda artiklar I ett blixtnedslag ”Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.” Så står det i Psaltaren för att vi skall förstå att när vi ropar, så svarar Gud. Den kvällen jag skriver detta är ämnet på vår ”Krog-Alpha”: ”Hur kan jag vara viss om min tro?” Bland deltagarna satt en man som sa att han trodde på Gud, men inte att Gud kan göra under och hela människor på ett övernaturligt sätt. Jag berättade hur Gud hörde mina desperata böner vid två tillfällen, då jag hade olika tumörer i kroppen, som försvann spårlöst. Han trodde det bara var inbillning .Det hade säkert hänt ändå, menade han på. Först blev jag irriterad och tänkte att; hur kan han vara så korkad? Om Gud har skapat himmel och jord är väl ett litet under ingenting för Honom. Då fick jag påminna mig själv att första gången det hände gav jag heller inte Gud äran, för det var innan jag kom till tro. Men andra gången jag blev helad hade mina andliga ögon öppnats och först då kunde jag se att Gud hade ingripit. I somras var jag på ett kalas i Göteborg. En av mina vänner, vi kan kalla honom Hasse, hade fruktansvärt ont i ryggen. Han hade haft ont hela sommaren. Jag såg hur han led under kvällen och hade svårt att sitta still. Hasse är uppväxt i ett kristet hem, men har aldrig helt överlåtit sig till Herren. Under kvällen frågade jag honom om han hade varit hos en kiropraktor. Han svarade att han gått till både kiropraktor, naprapat och akupunktur, men inget hade hjälpt. Jag frågade då, -Har du prövat att ropa till Gud om hjälp? Hasse tittade på mig med allvarliga ögon och sa, -Det kan du tänka att jag gjort. Han berättade att en natt under sommaren hade han så ont i ryggen att han inte kunde sova. Dessutom var det ett våldsamt oväder och åskade för fullt ute. Hasse gick upp och satte sig på balkongen och tittade ut över nejden och såg hur blixtrarna lyste upp himlen. Smärtan var så intensiv så i desperation ropade han till Gud och sa, - Gud, om du finns ta då bort min smärta. Som i ett blixtnedslag försvann smärtan ur hans kropp. Hasse reste sig upp och började röra sig och gjorde rörelser han inte kunde göra innan. Det gjorde inte ont någonstans. Värken var fullständigt borta. Ett sådant under! Gud svarade på min bön. Han finns! Helt upprymd sprang Hasse in i sovrummet och väckte sin fru och berättade vad som hänt. Glädjen blev stor i familjen. Medan Hasse berättade detta för mig rann tårarna nerför hans kinder. Smärtan hade visserligen kommit tillbaka efter några dagar. Men faktum kvarstod att Gud hade hört hans nödrop och bevisat sin existens. Några dagar senare åkte Hasse till sjukhuset, där läkarna fann att han hade en ovanlig infektion i en ryggkota och han fick ligga kvar på infektionsavdelningen i tio dagar. Mannen som han delade rum med, hade precis fått besked att han hade cancer i njuren och var mycket bedrövad över det. Hasse berättade om sin upplevelse med Gud och fick förmedla tro och hopp till sin rumskompis. Några dagar senare kom en troende vän på besök. Hasse bad vännen att be för sin cancersjuka rumskamrat. Det blev en fin stund. Hasse upplevde på detta sätt att det fanns en mening med sjukhusvistelsen. Sakta men säkert har Hasse tillfrisknat och är nu helt övertygad att Gud finns och att Han hör bön. Hans andliga ögon har öppnats och Hasse ger nu frimodigt Gud äran för sitt helande. Gå tillbaka till läsvärda artiklar