Gå tillbaka till läsvärda artiklar

När tioöringen trillade ner

Jag slutar aldrig att förvånas hur Gud kan föra människor i vår väg på de mest märkliga sätt. Härom veckan kom det in en man på Nattcafeét för de hemlösa, där jag jobbar. Man såg direkt att han inte tillhörde våra vanliga gäster. Det visade sig att han var från Norrland och bara var på tillfälligt besök i Göteborg. Vi kan kalla honom Mikael. Han var yrkesmilitär, men hade tagit tjänstledigt en månad. Det var mycket som låg på hans hjärta, men eftersom han var lite berusad blev det inte tillfälle att prata med honom just då. Innan Mikael gick,
frågade han om vi inte hade träffats förut, men jag kunde inte minnas det. Nästa vecka kom han åter på besök och då satte vi oss ner och pratade. Mikael berättade att det var jobbigt hemma. Hans fru hade fått en förlossningspsykos när det sista barnet föddes och inget hade varit sig likt sen dess. Dessutom var han själv nära en utbrändhet genom sitt arbete. Mikael ville bara fly från hela situationen och hade hastigt och lustigt bestämt sig för att sticka hemifrån en månad för att få distans till allt.

Mitt i hans berättelse råkade han titta på min namnskylt, stannade upp och frågade,
- Är du den Bittan Ekman som har skrivit en bok som heter ”Offpist”?
- Ja, det stämmer att den handlar om mig, men det var min väninna, Maria Waxin, som har skrivit den. Mikael tittade på mig med stora ögon precis som om han inte trodde på mig;
- Nu vet jag varför jag kände igen dig första gången. Jag har läst din bok och det finns ett fotografi av dig på baksidan av boken. Det är helt otroligt att du lever, efter allt du varit med om. Några dagar innan jag lämnade min hemstad kom en vän förbi och lämnade en bok till mig och sa;
- Jag tror att du skall läsa denna bok. Mikael hade först inte tänkt läsa den, men något drev honom att ändå göra det. När han väl började läsa kunde han inte slita sig. Mikael blev berörd av hur Gud hade gripit in så påtagligt i mitt liv. Han sa till den Gud han egentligen inte tror på,
- Om det här är sant, vill jag träffa denna tjejen som boken handlar om. Sedan tänkte han inte mer på det. Några dagar senare satte sig Mikael på tåget och åkte söderut. Först tänkte han åka till Stockholm, men av någon anledning hamnade han i Göteborg. Där drev han omkring på gatorna och visste inte riktigt vad han skulle göra. Inne på Nordstadstorget fick Mikael kontakt med några hemlösa som tipsade honom att gå till Café Trappanér, för att värma sig och få något att äta.

Så blev då hans bön besvarad, när vi satt där och pratade. Var detta bara en slump eller finns det en Gud som ville säga något till Mikael genom denna händelse? När jag frågade honom om han trodde på Gud, berättade Mikael att han var uppväxt i ett Jehovas vittnes hem. Som tonåring hade han revolterat och sökt sig till militären, mot sina föräldrars, och som de trodde, Guds vilja. Han fortsatte som yrkesmilitär och via FN kom till länder som Angola och Bosnien. Mikael fick se mycket av krigets grymheter som fick honom att tvivla på att det fanns en god Gud. Men ändå hade han under åren bett många desperata böner om Guds beskydd när kulorna ven över hans huvud. Dessutom hade ju Mikael själv en hel del på sitt samvete genom de krig han deltagit i. När jag sa att det finns förlåtelse för allt såg han tvivlande ut. Jag påminde Mikael om mitt eget liv, som ju är ett levande bevis för det. Hans försvarsmur började sakta vackla. Han hade ju faktiskt utmanat Gud och frågat om det som hade hänt i mitt liv var förankrat i sanningen. Och där stod jag framför honom, livs levande. Det var som om tio-öringen trillade ner och jag såg ett stort leende sprida sig i Mikaels ansikte. När jag sa till honom att Gud, hans Far står med utsträckta händer och bara väntar på honom, vällde tårarna fram. Jag uppmuntrade Mikael att åka hem till sin familj igen och ta kontakt med kristna människor på sin hemort. Han lovade att höra av sig och jag lovade att be för honom och hans familj. Mikael hade fått en visshet om att Gud älskar honom och han gick ifrån caféet med betydligt lättare steg än när han kom.


Gå tillbaka till läsvärda artiklar