Gå tillbaka till läsvärda artiklar Omogen frukt Nyligen var jag med på en Willow Creek konferens. De delade många intressanta idéer - bland annat om evangelisation. Tänk er en skala mellan ett till femtio. När man är mogen att ta emot Jesus är man vid femtio strecket. När vi som kristna försöker nå ut med evangeliet på olika sätt, riktar vi oss för det mesta till de människor som befinner sig mellan trettio och femtio. Alltså sådana som har kommit ganska långt i sitt sökande. Det är sällan vi troende anstränger oss för att nå de som ligger mellan noll och trettio. Men hur skall de som är kalla eller ointresserade komma vidare i sitt sökande, om vi inte försöker närma oss dom också? I så fall behöver vi kanske ändra vår strategi. Det är oftast inte så framgångsrikt att bjuda med dem till kyrkan eller ens prata om Jesus. Willow Creek jobbar målmedvetet med att nå denna grupp människor. Idén är att möta folk där de är och där de har sitt intresse.De anordnar löptävlingar, musikaler, olika hobbykvällar med mera, där syftet är att skapa relationer och bygga förtroende. En av talarna sa: -Vi måste förtjäna oss rätten att dela evangeliet och det kan ta lång tid. Gud har tålamod med oss och det behöver vi också ha med dem runt om oss. Jesus sa ju att folk skall förstå att vi är hans lärjungar när vi visar varandra kärlek. När människor känner sig älskade och accepterade finns det mycket större chans att de blir nyfikna på det vi lever för. Jag har två aktuella exempel på detta genom Nattcafeét för hemlösa, som jag jobbar med. Fler och fler som inte är troende söker sig till oss och vill jobba som frivilliga. De tycker vår verksamhet är bra och vill engagera sig. En kille kom och berättade att han är ateist, men frågade om han ändå fick vara med. Javisst, sa jag, bara man har ett hjärta för våra gäster är man välkommen. Inom mig tänkte jag att jag skulle bjuda med honom till min Alpha kurs, som precis skall starta. Nästa gång han kom, så frågade jag honom. Han var totalt avvisande och ointresserad och verkade nästan förnärmad att jag frågade. Jag hade trampat i klaveret och fick be Gud om förlåtelse för min okänslighet. Mitt motiv hade inte varit rätt. Jag var mer intresserad av hans själ, än av honom som medmänniska. Förhoppningsvis kommer jag få chans att reparera det, genom att lära känna honom och visa respekt för den han är. En annan man har varit engagerad i Nattcafeét en längre tid. Han deklarerade på ett tidigt stadium att han inte är intresserad av kristendomen. Jag har inte pratat med honom om min tro, utan bara lärt känna honom som en medmänniska. Vi har haft en bra arbetsgemenskap och jag har visat min uppskattning för hans arbetsinsats. Ett ömsesidigt förtroende har byggts upp och nu, efter nästan ett år, kände jag att det var moget att fråga honom om han var intresserad av en Alpha kurs. När jag frågade honom, var han genast intresserad och var redo att få veta mer om den kristna tron. Det är ju inte alltid så lätt att veta var människor befinner sig i sitt sökande, men den Heliga Anden vet. I familjens omgivning har vi vänner som kommit till tro första gången de besökt vårt hem. Andra tar lång tid att vinna. En familj nära oss har vi känt i tolv år. Bara deras tonåring har tagit steg i tron. Men de har en väldig respekt för oss och det vi tror på, vilket är en god ingång. Med min andliga mognad har jag börjat se hur mitt sätt att leva och vara betyder mer än ord. För egen del känner jag att jag behöver vara mer ledd av Anden, när och hur jag skall vittna för människor. En lärare på min Bibelskola i Johannesburg sa, - Låt ditt liv predika, och om nödvändigt, säg några ord också. Gå tillbaka till läsvärda artiklar