Gå tillbaka till läsvärda artiklar Kramp att vittna Jag hörde en historia om en ung man som verkligen var sökt av Gud. Men det fanns en sak som hindrade honom från att ta emot Jesus. Han hade hört att när man blir kristen måste man genast gå ut och vittna om sin tro. Detta hade han väldig kramp över. Eftersom han var blyg och timid kände han fruktan av blotta tanken. En dag så träffade han en äldre erfaren man och berättade för honom om sitt dilemma. Den gamle mannen sa; -Det finns inget tvång att vittna för att man blivit frälst. Du kan lugnt ta emot Kristus utan att behöva vara rädd för det. Den unge mannen gick lättad hem efter det beskedet. Han gick genast upp på sitt rum, böjde knä vid sängen och bad en enkel bön att Jesus skulle ta emot honom. Direkt erfor han en bubblande glädje inom sig och sprang ivrigt ner till köket, där hans föräldrar och deras vänner satt. Den unge mannen sa; -Något helt fantastiskt har hänt. Jag har precis tagit emot Jesus i mitt hjärta, och tänk, jag behöver inte berätta det för någon... Hjälp från ovan Många människor känner nog likadant som den här mannen. Att vittna får aldrig bli ett krav eller en prestation. När Jesus säger i Apg.1.8, "Ni skall få kraft när den Helige Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem...", så är det två saker som är viktiga att se. För det första, vi behöver den Helige Andens hjälp, precis som mannen i den här berättelsen fick, utan att han ens var medveten om det. För det andra, vi måste vara villiga att öppna munnen och ställa våra liv till förfogande för den Helige Ande. Då har Han lovat att ge oss den frimodighet och vishet vi behöver. Inget hopplöst fall När vi bodde i Sydafrika gick Ola, min man och jag på en evangelisationskurs som heter "Evangelism Explosion". På kursen fick vi lära oss att dela evangeliet på ett väldigt enkelt och logiskt sätt.Efter lektionen gick vi i team hem till intresserade och praktiserade våra kunskaper. I mitt team var bland annat en kvinna i 55-års åldern. Eftersom jag hade gått kursen en gång tidigare, var jag nu ledare i mitt team. Kvinnan, som heter Jane, var ganska tystlåten och hade aldrig vågat berätta om sin tro. Jane försökte verkligen lära sig presentationen av evangeliet, men det var något som blockerade henne. Efter åtta gånger hade inget fastnat och jag såg henne nästan som ett hopplöst fall. Den nionde och näst sista gången var det som om myntet trillade ner och till min förvåning kunde hon allt som ett rinnande vatten. När vi gick ut på hembesök den kvällen skötte hon hela presentationen själv och den vi besökte kom till tro på Jesus. Det var en fröjd att se Janes glädje! Hon hade verkligen överkommit sig själv med hjälp av den Helige Ande. Veckan därpå, som var sista kurskvällen, kom hon tillbaks ännu mer glädjestrålande. Jane hade delat evangeliet med två av sina arbetskamrater och som båda blivit frälsta. För Gud finns det inga hopplösa fall. Vi kan alla lära oss att dela vår tro på ett enkelt och naturligt sätt. Gå tillbaka till läsvärda artiklar