Gå tillbaka till läsvärda artiklar

Hangglider till himlen?

I förra veckan blev jag ombedd att komma till ett konfirmationsläger och berätta mitt vittnesbörd för ett gäng ungdomar. Jag tog med mig en väninna som böne partner och stöd. När vi anlände till lägergården, som låg en bra bit ut på landet, var det fullt av stojiga ungdomar mellan fjorton och sexton år. Jag tyckte att det skulle bli intressant att se hur länge jag kunde fånga deras uppmärksamhet. De flesta av dem var inte troende, så det blev en utmaning. Under kvällen berättade jag om mitt stökiga och vilda liv innan jag kom till tro och om den förvandling jag upplevt efteråt. Till min förvåning var de knäpptysta och lyssnade med stora öron. Efter min berättelse hade de mängder av frågor. Det var otroligt hur öppna och intresserade de var. Min väninna fick också tillfälle att dela sitt vittnesbörd. Efteråt kom flera fram och tackade oss och sa att vi hade talat rätt in i deras liv. Häftigt! Jag blev imponerad av dessa härliga ungdomar. De var verkligen hungriga efter Gud.

Upprymda åkte vi därifrån och tackade Gud i bilen för allt Han gjort under kvällen. Bakom en krök på den lilla slingriga vägen vi åkte på, stod en man och viftade med armarna. Vi tänkte att något hade hänt, så vi stannade bilen. Det var en man som hade fått nödlanda med sin hangglider med motor, för det hade börjat blåsa för mycket. Med sig hade han skärmen och en stor propeller med motor. Han frågade om han kunde få skjuts till huvudvägen för att sen kunna ta sig hem till sitt hus, som låg långt därifrån. Vi lyckades lasta in hela hans jättefarkost i min van. Sven, som han hette blev väldigt glad och lättad att komma lite närmare civilisationen. Han undrade vad vi gjorde långt ute på landet, så vi berättade om vårt besök hos tonåringarna. Jag märkte genast att Sven blev både reserverad och intresserad samtidigt. I mitt hjärta förstod jag att den här mannen var sökt av Gud. Jag frågade Sven om han trodde på Gud och han svarade att han har svårt och tro på det han inte kan se. Dessutom hade nyligen hans fru som han älskade högt, dött hastigt i hjärnblödning. Efter det var det ännu svårare att tro att det fanns en god Gud. Jag sa; - Det är ingen slump att vi stannade och plockade upp dig. Jag tror att Gud vill visa dig hur mycket han bryr sig om dig. Vi kunde se att ett hopp tändes i Svens ögon. Från den stunden blev han mer positiv och öppen i vårt samtal om Gud. Sven berättade att när han är uppe och flyger kan han ofta känna Guds närvaro. Naturen blir ett gudsbevis för honom. En gång upplevde han att han nästan skakade hand med Gud när han flög alldeles ovanför en kyrkspira. Vi fick dela vidare om vår gudsrelation och efter ett tag sa jag, - Gud har ju redan skakat hand med dig och visat sig för dig genom sin Skapelse i naturen. Om du bara fortsätter och söker honom kommer du att finna en ny mening med ditt liv.

Nu var vi framme vid bensinstationen där vi skulle släppa av Sven. Innan vi skildes åt frågade jag Sven om vi fick be för honom. Det gick bra. Jag bad att Gud skulle fortsätta visa sig för honom och leda Sven på rätta vägar och att han en gång skulle få träffa sin fru igen. Han blev alldeles tårögd och var väldigt rörd efter bönen. Vi fick varsin stor björnkram och sedan uttryckte han vad mötet med oss hade betytt för honom den kvällen. Min väninna och jag fortsatte vår resa hem ännu mer tacksamma och upprymda över vad som hänt. Gud hade bokstavligen sänt ner Sven på sin hangglider till oss. För mig visar det bara på hur suverän Gud är. Så nästa gång Gud droppar ner någon från himlen har jag fått en god träning…

Gå tillbaka till läsvärda artiklar