Att vara en pusselbit Det är spännande att se hur Gud leder en till olika människor i rätt tid och på rätt plats utan att man har en aning om det. För några år sen hade jag ett företag som importerade handgjorda smycken och inredning från Sydafrika. Det var intressant och lärorikt på många sätt. När jag var ute och sålde runt Sverige och på mässor fick jag många tillfällen att dela min tro på Jesus. Men det gick väldigt bra, så efter ett tag blev det alldeles för tidskrävande för mig med alla resor. Efter två år sålde jag företaget till en kvinna som ville driva det vidare. Lena, kan vi kalla henne för, var inte troende men visade ett intresse av att veta mer om min tro. Jag gav henne min bok ”Offpist”, med min dramatiska historia och vittnesbörd, som berörde henne mycket. Hon frågade om hon fick låna ut den till några av sina väninnor som också var intresserade. Självklart fick hon det. Boken gick runt till flera kvinnor i hennes vänkrets, som jag aldrig hade träffat. I varje fall inte då. Förra sommaren var hela familjen i Grekland på semester och båtluffade. På en av öarna träffade vi en kristen familj som vi känner ganska väl. Det föll sig naturligt att luffa tillsammans ett tag. Vi kom till en underbar liten ö som heter Kofunissi. Det var en riktig paradisö med ljuvliga stränder, en vacker lagun och en charmig liten by. Ön ligger lite avsides, så det är inte så många turister som hittar dit. En kväll satt vi på den lilla bygatan på en uteservering. Gående upp för bygatan kommer det en familj som våra vänner känner. De satte sig ner och vi började samtala. Deras son är i samma ålder som vår äldsta pojke och de fann varandra direkt. Efter en trevlig kväll så bestämde vi oss för att ”samluffa” till nästa ö. Efter några kvällars umgänge blev det naturliga samtal om tro. Jag fick speciell god kontakt med kvinnan i den ”nya” familjen, låt oss kalla henne Stina. En kväll berättade jag mitt vittnesbörd. Stina lyssnade men såg lite fundersam ut. Till slut sa hon; - Vad konstigt! Jag känner igen det du berättar, precis som om jag har hört det förut. Nu vet jag! Har inte du skrivit en bok som heter ”Offpist”? Det visade sig att Stina var en av Lenas väninnor som hade fått läsa min bok. Gud är suverän, hans timing är perfekt. Så under vår resa i Greklands ö-värld fick vi tillfälle att prata mycket om tro och livets mening. Väl hemma i Sverige hade vi en återträff med Grekland som tema. Den kvällen frågade jag Stina om hon var intresserad av att gå en Alpha-kurs. Det var hon, men det funkade inte för henne att gå på lunchtid, då jag har min kurs. Jag bad att Gud skulle sända fler kristna i Stinas väg. Tiden gick och vi hade inte kontakt på ett tag. Efter ett par månader träffades vi igen. Då berättade Stina att även hennes arbetskamrat hade bett henne att gå med på en Alpha kurs. Denna gång stämde det med tid och plats. Förra veckan åt Stina och jag lunch tillsammans. Hon berättade glädjestrålande hur mycket Alpha kursen hade betytt för henne. Stina har nu fått en egen tro på Jesus och pusselbitarna har fallit på plats. Hon har fortfarande många frågor så jag inbjöd henne att deltaga i vår husgrupp, för att ha ett forum att växa vidare i. Stina blev väldigt glad, för hon hade just undrat vad som skulle hända nu när Alpha-kursen hade slutat. Det är fascinerande att gång på gång få se hur Gud får ihop sitt pussel bit för bit. För mig är det lika spännande varje gång Gud visar mig på min lilla pusselbit i någon människas liv.
|