läsvärda artiklar

Glöm inte skorna

Jag blev påmind om ett bibelställe här i veckan när jag läste ett nyhetsbrev.
”Sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred”. (Ef.6:15) De andra delarna i rustningen är lättare att komma ihåg för de är för vår egen skull. Jag tror att vi alltför lätt glömmer bort att ta på oss våra ”gospel-skor”. Bekvämligheten smyger sig på och många av oss går omkring ”barfota”.

Jag kommer ihåg en tid i mitt liv där jag var så upptagen av att tjäna Gud innanför kyrkans väggar att jag inte hade någon tid över för de som inte tror. Ivern att vinna människor hade börjat svalna. Mina skor stod på hyllan och blev dammiga. Så en dag fick vi besök i kyrkan av en kvinna från Sydafrika. Hon var våldsamt frimodig och ivrig att föra ut evangeliet. Eftersom hon bodde hos oss, tog det inte lång stund förrän hon frågade om vi hade några grannar som vi kunde ta med till kyrkan. Vi trodde inte det, men frågade i vart fall våra närmaste grannar, som vi hade haft lite kontakt med. De svarade ja, till vår stora förvåning och kom med till gudstjänsten för att lyssna på Elisabeths predikan. När vi senare kom hem för att äta lunch föreslog Elisabeth att vi skulle bjuda vi in våra grannar också. Jag tänkte; - Räcker det inte att vi bjöd med dem till kyrkan?

Men istället ringde jag och frågade om de - Lena och Hasse (kan vi kalla dem) ville komma på lunch. Det ville de gärna. Medan vi åt frågade Elisabeth vad de tyckte om hennes predikan. De hade många frågor och var genuint intresserade av den kristna tron. Lena hade i sin ungdom tagit emot Jesus en gång och till och med döpt sig. Hennes tro hade inte växt vidare eftersom hon inte hade några kristna kompisar. Sedan gifte hon sig med Hasse som var väldigt trygg med sig själv och inte hade intresse av Gud.

När lunchen gick mot sitt slut, gav Elisabeth Hasse en direkt fråga;
- Vill du bli kristen? Jag tänkte; - Nu är hon allt bra påflugen.
Men jag trodde inte mina öron, när han svarade, - Ja visst vill jag det.
Elisabeth lade genast sin hand på Hasse och ledde honom i en frälsnings bön. Vi andra, inklusive Lena, satt helt förstummade av vad som hände. Efter en stunds bön frågade Elisabeth; -Vill du bli fylld med Helig Ande?
Det tog inte lång tid förrän Hasse blev fylld av Anden och började tala i tungor och skratta och gråta om vartannat. Inte nog med det. Elisabeths nästa fråga var; -Vill du döpa dig? Självklart ville Hasse det efter sin mäktiga rivstart in i Guds rike.

Var fanns det vatten? Jo, i vårt badkar. När vattnet var uppfyllt samlades vi alla i vårt badrum och hade en jättefin dop gudstjänst . Lena fick också möta Gud på nytt. Dagarna efter ledde det till att hon försonades med sin far och det blev väckelse i hela hennes familj. Inom två veckor var hennes bror frälst. Vi var alla väldigt tagna av att få se Gud i aktion på ett sådant påtagligt sätt. Det var nästan för bra för att vara sant. Både Ola och jag blev otroligt utmanade efter denna händelse att damma av våra skor och med en förnyad iver sprida budskapet om Jesus till vår omgivning. Är din villighet på fötterna eller i garderoben?

Gå tillbaka till läsvärda artiklar