Gå tillbaka till läsvärda artiklar Öppet mål En av våra pojkar skall åka till Italien på en fotbollsresa i sommar. För att samla in pengar till resan ordnade några av föräldrarna en middag i helgen, där allt överskott skulle gå direkt till resan. Ett trevligt initiativ! Först när vi fick inbjudan tänkte jag, -Vad skall vi göra där? Jag känner ju ingen direkt. Sen brukar det ofta spåra ur med för mycket alkohol på sådana fester. Det var nära vi tackade nej. Men då hörde jag en stilla röst i mitt inre som sa, -Vem skall jag annars sända. Gå och var mina ljus! Så Ola och jag bestämde oss för att anmäla oss. Kvällen började bra med en straffsparkstävling, som jag vann. Sen hade man ett naturligt samtalsämne. Under festen fick både Ola och jag samtala med flera som var allvarligt intresserade av tron. Speciellt kom många fram den senare delen av kvällen, när de hade fått lite innanför västen. Olas bordsdam (vi kallar henne Lisa) berättade att hennes tredje barn hade dött vid födseln. Hon hade då bett till Gud och sagt; -Om du ger mig ett friskt barn till skall jag låta döpa alla mina barn. Ingen av hennes tidigare barn var döpta för hon kände inte att hon kunde stå för den kristna tron. Lisa blev gravid igen och födde ett friskt barn. Efteråt lät hon döpa alla sina barn. Gud hade uppenbarligen hört hennes bön, så då fick hon stå för sitt löfte. Men Lisa hade inte gått vidare i sitt sökande och hade lite dåligt samvete för det. När Ola berättade att han var kristen bombarderade hon honom med frågor om var det innebär att vara kristen. I slutet av festen tog hon tag i mig och sa, -Kan vi inte få komma hem till er, jag och min man och bara prata om tro. Det skulle vara så intressant. Vi lovade att snart bjuda hem dem. En äldre, godmodig man kom fram till mig och sa, - Man kan se att du är kristen. Det syns i dina ögon och på ditt leende. Jag känner igen det sedan jag var barn och gick i söndagsskola. Leif, kan vi kalla honom, berättade att han redan som barn blivit nyfiken av det kristna budskapet. Han ville ha det där som han såg hos sina kristna vänner. Även som tonåring sökte han Gud, men upplevde inget speciellt och blev besviken. Han lämnade sitt sökande och tänkte att det nog inte funkar för alla. När jag utmanade Leif att fortsätta söka, sa han, -Jag avundas dig, men just nu är jag för upptagen med annat i livet. En dag skall jag göra ett nytt försök. Jag lovade att be för honom och han var tacksam för det. Under tiden Ola pratade med sin bordsdam kom en man fram till dem. Vi kallar honom Kjell. Han hade hört att de pratat om andliga saker. Kjell berättade att han hade sökt Gud i många olika religioner och att han hade läst Bibeln flera gånger. När jag vid ett senare tillfälle frågade om han hade kommit fram till något i sitt sökande, svarade han, - I allt mitt sökande har jag kommit fram att det är den kristna Guden som är sann. När jag instämde, frågade Kjell om jag funnit Honom. Jag gav honom ett helhjärtat, -Ja, det har jag. Kjell svarade med eftertryck, -Grattis! Kjell såg verkligen ut att avundas min tro. Det finns inget som är så meningsfullt som att få sprida lite ljus i någons mörker. Det blev en intressant kväll med många öppna och givande samtal, som vi nu följer upp. Lisa, Leif och Kjell har tagit emot ett frö av tro. Deras hjärtan är som ”öppna mål”. Vem skall sparka in bollen? Gå tillbaka till läsvärda artiklar