Gå tillbaka till läsvärda artiklar Vågar du ta steget För många år sedan när jag först började undra vem Gud är, sökte jag i astrologi, meditation och olika österländska religioner. Jag undrade om det gick att få kontakt med Gud på något sätt. Mitt liv var väldigt ytligt, med mycket festande. I innesvängen använde jag både sprit och droger dagligen. Men mitt i allt detta hände inget som tog tag i mig, eller förändrade min situation. Efter mycket sökande, så hade jag nästan gett upp hoppet att hitta någon mening med livet. Så en dag när jag vaknade upp, efter ännu en fest så fick jag en impuls, kalla det en inre röst, att jag skulle gå till en kyrka. Gudstjänsten var slut när jag kom dit, men jag gick in ändå. Det var en speciell atmosfär av närhet och lugn i kyrkan, så jag satte mig ner och njöt av ”närvaron”. Efter ett tag kom en blond kille och skulle stänga kyrkan. När han fick se mig frågade Kurt – som han hette, om jag ville hänga med honom på frukost. Senare berättade han hur han upplevde att Gud sa till honom att inte släppa taget om mig. Väl vid frukostbordet berättade Kurt hur han också hade varit en sökare. För honom hade svaret på alla de frågor han hade kommit när han förstod vem Jesus var. Detta var ju inget nytt för mig, för jag var uppvuxen i ett kristet hem, men hade vänt kristendomen ryggen i tonåren. Kyrkan som familjen gick till, upplevde jag som dömande och tråkig. Med Kurt var det annorlunda, han utstrålade både glädje och frihet. Det fanns inget dömande i hans sätt att se på mig när jag berättade om mitt brokiga liv. Jag blev nyfiken på det han talade om och bestämde mig för att kolla in Kurt och hans vänner på lite närmre håll. Hela hans gäng var otroligt kärleksfulla och tillmötesgående och alltid lika glada, utan att de var påverkade av något. När min nyfikenhet växte, så kände jag att jag längtade efter det dom hade. Efter mycket inre kamp och vånda kom jag fram till att jag inte längre kunde vara en åskådare. Jag måste ge detta en ärlig chans. Ta ställning. Hände det inget, så hade jag i varje fall prövat det och kunde gå vidare till nästa religion. Kurt och hans vänner bjöd med mig på en ”retreat” över en helg, som de sa skulle vara väldigt bra. Med bävan gick jag på bussen, som tog oss till en lägergård ute på landet. Alla verkade känna varandra och jag kände mig totalt utanför. Direkt när jag kom fram bestämde jag mig för att åka hem dan därpå. Men under lördagen, så började ”isen” i mig sakta men säkert smälta. Jag kände mig accepterad och älskad av dessa människor. Den dagen var det mycket tal om vikten av att förlåta dem som gjort en illa. Genast tänkte jag på min pappa, som jag inte hade någon bra relation till, sen han skilde sig från mamma. Jag kände mig utmanad att förlåta honom och genast hände något i mitt hjärta. Mitt liv spelades upp som på en film framför mig och jag såg mitt eget behov av att bli förlåten, för allt elände jag hade gjort. Genom en enkel bön bad jag Gud att han skulle förlåta mig för allt det onda. Som i en uppenbarelse förstod jag vad Jesus egentligen hade gjort på korset. Att han tog på sig skulden för alla mina synder, så att jag kunde bli förlåten och stå fri inför Gud. Efter jag bett den bönen kändes det som om någon tagit av mig en tung ryggsäck. Det var en otrolig lättnad och befrielse. Tänk att Gud älskar mig så mycket att han dog för mig. En ny glädje började bubbla från mitt inre och jag kände mig ren och fri, för första gången sedan jag var barn. Vow! Vad häftigt! Varför hade jag inte gjort detta tidigare? Jag gick som på moln resten av helgen. När det var dags att åka hem var jag orolig att bubblan skulle spricka och allt skulle bli som vanligt. Men det blev det inte. Min nyfunna kärlek till Jesus fanns kvar även när jag kom hem. Det var ingen av mina kristna vänner som stod med något pekfinger och sa att nu måste jag sluta med att dricka mig full, röka marijuana eller ligga med killar. Men något i mitt inre sa att det här är inte bra för mig. Jag kände hur mycket av mitt gamla liv hade förlorat sin dragningskraft. Sakta men säkert förändrades mitt liv på många områden Från att ha varit ego trippad, kunde jag börja älska mig själv på ett nytt sätt. Det kändes som om hjärtat blev mycket större, så att jag kunde älska mina medmänniskor också. Bibeln förklarar denna sanning med ”det gamla är borta och något nytt har startat”. Det var precis vad jag upplevde. Fastän det här nu är 22 år sedan, har jag aldrig ångrat mitt beslut. Varje dag är för mig en utmaning att lära känna Gud bättre och höra hans röst tydligare. En av mina favoritverser i Bibeln är ” när vi söker honom med hela vårt hjärta så kommer vi att finna honom”. Jag vet att han vill utmana dig också. Vågar du ta steget ? Gå tillbaka till läsvärda artiklar