Gå tillbaka till läsvärda artiklar Ett djävulsk ekorrhjul Vi skall inte underskatta vår fiende. I 1 Pet 5 står det att vår fiende Djävulen går omkring som ett rytande lejon och att han söker någon att sluka. Vi uppmanas där också att hålla stånd och vara orubbliga i tron. Denna gång känner jag att jag vill uttrycka min vrede och frustration över fiendens attacker på de svaga i min närhet. Jag vet ju också att det är med bön som jag kan ”hålla stånd”. I 1Pet.4:7 står det: ”Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be.” För mig har det blivit allt tydligare att jag måste ge mer tid i bön för att stå i gapet för de som är utsatta. Bibeln talar ju om att vid tidens slut skall mörkret bli mörkare, men ljuset skall bli desto starkare. Vi lever i den tiden nu. Det är inte svårt att se att mörkret tätnar med krigshot i Irak och terrorism över hela världen. Men jag kan också se mörkret tätt inpå i vår egen stad. Heroinet väller in i Göteborg och drabbar ofta unga tjejer och killar. Prostitutionen går ner i åldrarna. På nattcafeét för de hemlösa, där jag jobbar, kommer ofta unga tjejer från Ryssland och andra östeuropeiska länder som skall pröva sin lycka i välfärds-Sverige. De hamnar oftast ute på gatan och blir illa behandlade av hallickar och andra. Häromdagen lyckades vi rädda en sextonårig flicka till Rumänien. En av våra hemlösa som vi hjälpt till ett boende, vi kan kalla honom Sven, kämpar fortfarande med sitt amfetaminmissbruk. Han var med mig på en skola där vi informerade om droger och hemlöshet. Sven berättade att han började röka hasch och marijuana när han var tolv år. Vid sexton års ålder testade han amfetamin och blev ganska snabbt fast i det. För att få pengar till sitt eget missbruk började han sälja knark. En dag när han gick in i Nordstan för att sälja kom det fram en söt ung tjej som bara var tolv år. Hon frågade om han hade heroin att sälja. Sven sålde inte den sortens knark, och han blev så förtvivlad när han såg denna unga flicka som redan var i ett djävulskt beroende. Sven bestämde sig för att sluta sälja knark och började istället göra inbrott för att få ihop till sitt missbruk. Av två onda ting valde han det som var minst ont tyckte han. Sven hade en snäll mamma som han bodde hos. Men under tiden han avtjänade ett straff i fängelset blev hon hastigt sjuk i cancer. Sven ropade ut en bön, - Låt henne få leva tills jag kommer ut så jag får träffa henne. Mamman hade varit hans enda trygga punkt i tillvaron. De fick tre veckor tillsammans efter muck. När Svens mamma dött, blev han helt plötsligt hemlös, för han hade inte råd att behålla lägenheten. Då började det riktiga helvetet. Varje dag gick ut på att försöka hitta en källare eller en trappuppgång där han kunde få sova ifred, knarka och göra brott för att köpa knarket med. Han hamnade i ett djävulskt ekorrhjul. När Sven första gången kom till Cafe´Trappanér blev han helt överrumplad av värmen och kärleken han mötte där. Han hade känt sig så ovärdig som människa så länge, så det blev nästan för mycket för honom. Sven satt alltid i en soffa och sov. När vi erbjöd honom att lägga sig på ett enkelt liggunderlag förklarade han att hans rygg inte klarade det. Han hade suttit upp och sovit i flera år, för att hela tiden vara på sin vakt. Det är ju lättare att bli rånad om man ligger ner. Sven blev snart en kär stammis på vårt Café och nu har vi ordnat ett boende för honom på en gård lite utanför stan. Han kämpar fortfarande med sitt missbruk, men han kunde stolt säga till klassen vi besökte, att han hade varit ren i två och en halv vecka. Sven är inte troende än, men han har fått ett nytt hopp för framtiden. Han finner stor mening med att vara ute på skolor och varna ungdomar att inte pröva alkohol eller droger. Han visar ju med sin egen livshistoria hur lätt det är att hamna i beroende. Finns det hopp för vår värld, vårt land idag? Ja det finns det. I kraft av vår tro kan vi stå emot det onda. ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.” Joh.1:5. Du och jag behöver gå ner på våra knä och ropa till Gud för våra ungdomar, vårt land och vår värld. Gå tillbaka till läsvärda artiklar