När den blinde ser Tänk en sådan skillnad det är att försöka ta sig i kragen och försöka förändra sitt liv med sina egna ansträngningar, jämfört med att överlåta sig i sin Mästares hand och låta Honom göra jobbet. Detta har jag personlig erfarenhet av. Det är också fantastiskt att få se en medmänniska kapitulera till sig själv och låta sitt liv börja formas av vår Mästare. Ignatius av Loyola skriver: ”Få människor anar vad Gud kunde göra av dem, om de utan förbehåll överlämnade sig åt nådens ledning, om de tog avstånd från sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige Mästaren, så att Han kunde forma deras själar.” Genom mitt arbete på Nattcafeét för de Hemlösa i Göteborg får jag träffa många människor med tragiska bakgrunder. En man kom dit i höstas, låt oss kalla honom Tomas. Han hade problem med alkohol, men var ingen typisk uteliggare. Tomas satte sig ofta för sig själv och såg allmänt nedstämd ut. När jag började prata med honom fann jag att han hade en sorglig historia. Han hade läst ekonomi på universitet men hoppade av för han var sugen på att tjäna pengar. Tomas blev en framgångsrik fastighetsmäklare ganska snabbt, träffade en tjej från Tyskland och gifte sig med henne och de fick en son tillsammans. Men så gick luften ur marknaden i början av nittiotalet och de beslutade sig att flytta till Tyskland och pröva sina vingar där. Tomas fick återigen ett välbetalt jobb, köpte Porsche och allt såg ut att gå bra. Han gick ofta ut och festade med arbetskompisar men klarade alltid av att gå till arbetet dagen efter. En kväll när de var ute och drack på en bar träffade Tomas en man som bjöd honom på en drink. Han svepte i sig innehållet med hast och därefter fick han en total blackout. Dagen därpå när han vaknade undrade han varför det var så mörkt och suddigt omkring honom. Tomas upptäckte till sin fasa att han knappast kunde se något. När han gick till läkaren konstaterade de att hans synnerver nästan var förstörda. Mannen i baren hade bjudit honom på giftig sprit. Tydligen kan dålig sprit som träsprit, ha denna påverkan på synen. Tomas liv rasade ihop på en dag. Han blev av med sitt jobb och sitt körkort nästan omgående och helt beroende av andra människors hjälp. Alkoholen blev en tillflykt och tröst och detta resulterade i att äktenskapet sprack. Tomas åkte tillbaka till Sverige för att få hjälp där. Det enda det sociala kunde erbjuda var boende bland narkomaner och alkoholister på olika härbärgen. Det hjälpte honom inte att komma från alkoholen utan tvärtom det bara accelererade och blev värre. Han försökte få hjälp via Anonyma Alkoholister och även några behandlingshem, men föll alltid tillbaka i sitt missbruk. Det som höll honom uppe tidvis var kontakten med sin son, som hade flyttat tillbaka till Sverige med sin mamma. När jag träffade Tomas på Café Trappanér kändes allt hopplöst för honom. Han hade dåligt samvete för att han var en dålig pappa och var bitter på det sociala systemet. Han kände också en stor besvikelse på sig själv och sin oförmåga att bemästra sin alkoholism. Vi började samtala om att det finns möjligheter som han ännu inte sett om han vänder sig till Gud. Han lät tvivlande men ville ändå lyssna. Jag berättade om min väg ur missbruket, att det var först när jag kapitulerade inför Gud och gav mitt liv till Jesus, som jag blev fri. Vi hade flera samtal under hösten och hos honom växte det fram en vilja att närma sig Gud. Förra veckan när jag var på cafeét var Tomas där, påverkad som vanligt, men det fanns en ny ödmjukhet som jag inte sett förut. På morgonen innan vi stängde frågade jag och min kollega om vi fick be för honom. Vi bad en enkel bön där Tomas fick överlämna sitt liv i Guds händer. Fastän han var bakfull var han väl medveten vad han gjorde. Tomas fick inte tillbaka sin fysiska syn, men däremot sin andliga syn. Ett nytt ljus av hopp tändes i hans ögon. Mästaren har börjat forma Tomas själ. Sedan dess har han hunnit vara med både i vår kyrka och i en Alphagrupp. Kampen är inte över men nu är han inte ensam i den längre. Han vilar tryggt i Guds hand.
|