Gå tillbaka till läsvärda artiklar Vad skall jag förtrösta på? Under julhelgen har jag haft tid att varva ned tillsammans med familjen. Det har också blivit tid för lite eftertanke. Vad önskar jag höra inför det nya året ? Att det finns en Gud som jag kan lita på och som griper in även i tillsynes omöjliga situationer. Min vän Lennart kom på besök under helgen och påminde mig om det när han berättade lite mer om sin levnads- historia. Han gav mig också sitt samtycke att jag delar den i denna spalt.. Lennart växte upp med en mycket elak styvfar som ofta slog honom. Ständigt fick Lennart höra att han minsann inte var hans äkta son. Mamman var kärleksfull, men också svag i nerverna och använde därför regelbundet nervtabletter. Lennart var aktiv i bordtennis och träningslokalen blev hans tillflyktsort veckodagar som helger. Vid fjorton års ålder flyttade han hemifrån och fick jobb ombord på en båt. Han började även röka hasch nästan dagligen. Det blev inkörsporten till andra droger, framförallt amfetamin. I slutet av tonåren träffade Lennart en tjej som han blev förälskad i och som hette Anki. Det blev en vändning i hans liv. Han fick arbete i ett stort företag som försäljare och var väldigt framgångsrik. Efter några år fick Anki och Lennart två fina flickor och livet började se ljust ut. Så gick företaget helt oväntat i konkurs och Lennart blev arbetslös. Tiden gick och det var svårt att få arbete. Amfetaminet blev återigen en tillflykt och Lennarts självbild blev allt sämre. Så kom den totala kraschen. Inom ett halvår dog mamman, Lennarts bästa kompis begick självmord och Anki lämnade honom. Allt blev nattsvart och Lennart var själv nära att ta livet av sig. En god vän rekommenderade honom att läsa Bibeln för att finna meningen med livet. Han läste den från pärm till pärm, men kunde inte ta till sig budskapet. Men så en söndag kände sig Lennart desperat: Under en vandring ute i skogen sträckte Lennart upp händerna i ren desperation och ropade ut till Gud; -Varför skall allt detta hända mig? Till sin förvåning hörde han en dov, men tydlig mansröst säga, -Hav förtröstan! Lennart vände sig om för att se vem som talade, men kunde inte se någon. Han var helt ensam i skogen. Förbryllad gick Lennart hem och undrade: - Vad skall jag förtrösta på ? Han började söka svar genom att läsa psykologi och filosofi. Ett halvår efter sin märkliga upplevelse i skogen träffade Lennart en tjej ute på krogen som heter Marie. Det visade sig att hon var kristen och de hamnade i en intensiv diskussion om skillnaden mellan kristendom och psykologi. Marie förstod att Lennart var sökt av Gud och bjöd med honom till sin husgrupp, som var i vårt hem. När vi presenterade det enkla evangeliet brottades Lennart med sitt intellekt och all psykologi han läst. Till slut kapitulerade han och bad Jesus komma in i sitt liv. Det blev inget direkt genombrott, men efter några månader landade budskapet på allvar i hans hjärta. Innan dess hade han varit mycket speedad och rastlös, men nu fick Lennart uppleva en obeskrivlig frid i sitt inre. Han förstod nu på vem han skulle förtrösta och Jesus gav Lennart ett nytt hopp och en ny livslust. Han började ta tag i sitt drogmissbruk. Sakta men säkert blev han fri med hjälp av Herren och sina vänner. Lennart är nu en trogen besökare i vår husgrupp och i kyrkan. Han brukar säga; -Vänner är som diamanter, sällsynta och värdefulla. Kompisar är som gråstenar, de finns överallt. Han har förstått värdet av att ha riktiga vänner. När Lennart nu tittar sig i spegeln tycker han om det han ser. Han fortsätter med sina skogspromenader och har numera livliga samtal med Jesus. För Lennart har lärt sig att förtrösta av hela sitt hjärt. Gå tillbaka till läsvärda artiklar